Undvikande och utomstående
Kategori: Fobisk personlighetsstörning
Ibland snubblar jag över berättelser om andra personers möten med oss som har fobisk personlighetsstörning och hur de tolkar undvikandet. Vissa verkar ta det personligt och blir arga, frustrerade eller känner sig åsidosatta. De tror att det är ett medvetet val, att vi som har fobisk personlighetsstörning inte gillar dem och tar avstånd. I vissa fall kan detta vara sant, att det ligger en konflikt i grunden som triggar ytterligare undvikande. Jag har själv blivit bemött med allt från ömsesidighet till rena förolämpningar, fysiska och psykiska övergrepp utan att ha intentionen eller medvetet provocerat och sårat andra. Vilket i sin tur har lett till ytterligare avståndstagande. Det är givetvis också en tolkningsfråga utifrån situationerna - ofta vet jag lika lite vad som ligger bakom deras reaktioner som de vet vad som ligger bakom mina. De kan också ha trauman i grunden som triggas av mitt undvikande mönster, men har de då i sin egen övertygelse rätten att förgripa sig på andra? Allt blir på sätt och vis en ond gissningslek där tolkningar blir sanningar och övergår i reaktioner som är berättigade i deras ögon, men kränkningar av min integritet i mina ögon. Det går inte undgå från att det delvis är en fråga om kommunikation (eller snarare bristande kommunikation).
Av den anledningen finner jag det intressant att läsa om andras berättelser i mötet med personer med fobisk personlighetsstörning, och hur deras medvetenhet eller omedvetenhet av problemen har påverkat relationen. Nedan är ett inlägg ur en blogg som beskriver just detta. Jag intalar mig själv att det är bra att även vi med fobisk personlighetsstörning får perspektiv på tillvaron och inte enbart drar på offerkoftan. Även om den brukar vara så varm och skön för stunden.
"One time I went to the kitchen, and he was in there. He got really freaky and acted like he couldn’t stand that I was temporarily sharing the room with him – like he wanted to get out really fast or wanted me to leave. He wore sunglasses indoors all the time with a cap pulled over his forehead. This way he could be even more of a ghost, and he could “hide.” After about five days, he shot a furtive glance at me once."
.................................................................................................................................................................
Hur utomstående uppfattar personer med fobisk personlighetsstörning behandlas också i denna tråd på psychforums.com:
What does AvPD look like to outsiders?
