Duracell eller GP?
Kategori: Fobisk personlighetsstörning, HSP, Social fobi, Utmattning
Jag är ett batteri.
Eller jag känner mig snarare som ett...
I min jakt på sätt att förklara hur jag fungerar i vardagen, i jobbsituationer och på min fritid för myndigheter och vårdpersonal så fungerar just analogin av ett batteri väl. Att sällan vara helt fulladdad. Då går det plötsligt att föra ihop situationer med min upplevda energinivå.
* Jobb, studier eller andra sammanhang som kräver mycket social samvaro - medel till låg energinivå
* Situationer där jag får vara ifred i naturen och känner mig fri och obevakad - medel till hög energinivå
och allt annat däremellan...
Tankarna går kring hur jag på bästa sätt skulle kunna hantera min vardag på ett jobb, och i synnerhet få det att fungera långsiktigt. Att kämpa mot stress som i grunden är orsakad av de fobiska personlighetsdragen verkar inte vara ovanligt i jobbsituationer och är snarare vardag för många personer med fobisk personlighetsstörning och social fobi. Faktum är att just utmattning är en del av dragen, men behöver nödvändigtvis inte innebära utbrändhet. Skulle man då kunna tala i termer om social utmattning? Jag tror att vi alla har en social energinivå som fylls upp och töms beroende på situationer, personer, miljö, tankar, stress och vårt sätt att hantera det på (coping). Introverta och extroverta drag spelar också in.
"The greatest reason for my inability to cope at work is the energy-draining social tension I feel. I’ve come to think of my emotional energy and my physical energy as being the same thing. I spend such an overwhelming amount of emotional energy analyzing social information that I can’t even imagine what the equivalent would be in physical energy, but it would sure as hell be something a lot more strenuous than any exercise I ever do. I do have a varying degree of stamina that I think depends a little bit on the particular people around and their personalities. But for the most part, no matter who my co-workers are, there comes a point at which it hurts me and saps my life force just to occupy space near them."
. . .
"I don't think I'm lazy. I think I have a limited amount of energy and doing things requires more energy for me than it would for someone else. Going to the grocery store is just not worth that much energy. I can live without that much food... whatever. Even going to school or work isn't worth the energy, I have to spend at least a day 'recharging'. Way too taxing.
I think laziness is when you have the energy and you just don't do it. I just can't."
I think laziness is when you have the energy and you just don't do it. I just can't."
. . .
"I can certainly see a kind of comorbidity between my fatigue symptoms and avoidant tendencies. I want to have friendships, but worry that I won't have the energy necessary to foster them, which only undermines them anyway. I want a good job, and a girlfriend, but I constantly worry that my health (among other things) will screw it all up for me, which only worsens my health. Down I spiral."
