pangolia.blogg.se

En blogg om hur det är att leva med fobisk personlighetsstörning, social fobi och depression

Du vet att du är undvikande när du...

Kategori: Fobisk personlighetsstörning

Följande är extrakt och översättning av en lång tråd på psychforums.com om olika situationer som personer med fobisk/undvikande personlighetsstörning ställs inför dagligen.
 
Tråden i sin helhet går att finna på: psychforums.com/avoidant-personality/topic108088-130.html
Översättning till svenska: psychforums.com/avoidant-personality
 
 
Du vet att du är undvikande när du...
 
* Börjar skriva slumpmässigt nonsens på datorn när någon går förbi, så att det ser ut som att du är upptagen och koncentrerad för att ingen ska störa dig.
 
* Vet att det finns ett bättre liv för dig där ute, men du kan inte motivera dig själv att försöka hitta det på grund av rädsla för mer stress och problem i samband med andra människor, och du bor instängd i ditt hus stället.
 
* Får en adrenalinkick av att ringa ett telefonsamtal. 
 
* Är helt anonym på Internet, men ändå bry dig om vad folk tycker om dina åsikter. 
 
* Går igenom konversationer i huvudet och inser alla dumma saker du sagt och önskar att du höll tyst. 
 
* Går igenom framtida samtal du kan ha så att du vet vad du ska säga. 
 
* Är rädd för att informera om dina problem för att någon skulle kunna säga att du har fel eller inte håller med dig eller dömer dig.
 
* Kör en timme och femton minuter till en mataffär i en annan stad så att du inte behöver oroa dig för att träffa någon som du känner. Sen stöter du i alla fall på någon bekant.
 
* Hela tiden känner för att be om ursäkt bara för att vara vid liv ...
 
På jobbet: 
* Undviker att äta lunch samtidigt som någon annan för att inte hamna i obekväma samtal. 
* Undviker att gå in i fikarummet om någon annan är där. 
* Undviker att gå till kaffeapparaten om någon använder den. 
* Undviker att lämna arbetet samtidigt som alla andra av rädsla för att vara i hissen tillsammans. 
* Arbetar med något som kräver absolut ingen kommunikation alls, och du kan tillbringa en hel arbetsdag utan att yttra ett enda ord.
 
* Bara går och hämtar din post vid midnatt för att undvika att bli sedd av bilar eller grannar, när bilar dyker upp springer du in i ditt hus tills de åkt förbi.
 
* Inte kan kontrollera eller svara på din e-post på grund av förlamande ångest.
 
* Undviker att trycka på knappen vid övergångsstället, så att bilarna inte stannar och förare tittar på när du ska korsa vägen. Istället går du runt tills trafiken upphör.
 
* Är outhärdligt ensam men ändå vägrar att plocka upp telefonen eller träffa någon eftersom att hitta på samtalsämnen är så ansträngande.
 
* Inaktiverar ditt Facebook-konto en timme innan din födelsedag, sedan återaktiverar det några dagar efter och blir deprimerad eftersom ingen skrivit till dig.
 
* Går med i ett forum och vill ta bort ditt konto efter en vecka eftersom du ångrar allt du har skrivit och önskar att du bara hade observerat och stannat i bakgrunden.
 
* Efter att ha svarat på ett meddelande, stänger av telefonen i ett par timmar. 
 
* Inte svarar någon i flera dagar och du vet inte ens varför. 
 
* Hellre dagdrömmer än lever ditt liv. 
 
* Hatar när någon svarar direkt på ett sms eftersom det får dig att känna dig tvingad att svara på en gång, och det gör att du känner ännu mer ångest.
 
* Träffar nya personer och undviker dem så att de inte ska lära känna dig. 
 
* Undviker att klicka på mail från familjen eller annan mail som betyder något för dig, eftersom din mage vänder sig av oro. 
 
* Klär på dig för att gå till affären, tar på dig jackan/mössan...för att sedan ta av dig kläderna igen och tänka efter en stund...En timme senare tar du på dig kläderna igen...Sedan tar du av dig dem igen och beslutar dig för att du kan leva utan det du behövde från butiken.
 
* Fortfarande blir röd i ansiktet över händelser som hände för 10 år sedan.
 
* Läser om ett inlägg du gjort på Internet, minst 5 gånger.
 
* Känner dig som en inkräktare vart du än går.
 
* Stirrar på din mobiltelefon och funderar över att svara eller inte. Till slut beslutar du dig för att inte svara och hittar istället på en vit lögn om att du inte hade tid eftersom du var i ett annat rum.
 
* Släcker ljuset på verandan så att grannarna inte ser dig när du ska hämta något från bilen.
 
* Hänger lakan över persiennerna så att ingen kan se din skugga när du går runt på kvällen/natten...
 
* Är i en grupp med flera personer och du drabbas av ångest när du lämnas kvar med den mest pratsamma av dem. 
 
* När det är omöjligt att skriva en resumé. Allt låter så dumt och alla dina kunskaper känns som en lögn. Du har så många luckor mellan dina anställningar att du tvivlar över om någon vill anställa dig.
 
* Känner att den enda anledningen till att du är en gamer är för att du inte har någon aning om hur du annars ska spendera din tid i ensamhet.
 
* Även i multiplayerspel använder du inte röstchatten. Textchatten är säker, eftersom du får extra tid till att ändra dina tankar.
 
* Det närmaste du någonsin varit att få hjälp var när panikattackerna var så allvarliga att du trodde att du hade en hjärtattack. Ändå berättar du för doktorn att du inte har någon aning om varför du är deprimerad eller får panik, så svårigheterna fortsätter.
 
* Vill få en pizza levererad till ditt hus eftersom du inte känner för att gå ut. För att få fri leverans måste du dessvärre köpa tillräckligt mycket för att mätta minst tre personer, men det är OK. För när pizzabudet äntligen dyker upp med din beställning så berättar du för honom att dina (icke existerande) vänner i vardagsrummet (köket eller bakgården) svälter och är glada för den snabba servicen.
 

KOMMENTARER:

  • Jag säger:
    2014-07-21 | 19:02:49

    Förmodligen kommer jag stänga av mobilen jag skriver på och äkta hela natten att jag skrev en kommentar, jag kommer nog också få för mig att du ser ner på mig och att du skrattar åt det här meddelandet, jag kommwr gråta och önska att jag inte fanns för jag ä en sådan äcklig och konstig person som alla tittar på och avskyr mig! .. känner att jag vill skriva Tack för di blogg det är det är första gången någonsin någon hsr kunnat beskriva hur det är att ha fobisk undvikande personlighetastörning! ..all jävla ångest DS ut och da in över sådant de flesta tar förgäves!

    Svar: Stort tack för din kommentar! Glädjande att det kommer till hjälp och att det finns fler personer som kan relatera till detta, även om undvikande personlighetsstörning är så långt ifrån glädjande i sig självt. Känner igen mig i dina tankegångar och hur man bygger upp en förväntan över hur andra kommer reagera, ångesten och självhatet. Det är som etsat i våra personligheter. Men det finns hopp och metoder att lätta tankarna med, jag tror det gäller att finna det som funkar för dig. Håll utkik, kommer fler inlägg inom kort om sådant som jag upplever gör vardagsmisären något mer lätthanterligt.
    Pangolia

Kommentera inlägget här: